Wortart | Verb |
---|---|
Aussprache | /ɔntˈslœy̯ərə(n)/ |
Trennung | ont·slui·e·ren |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | Präterium |
(ik) ontsluier | (ik) ontsluierde |
(jij) ontsluiert | (jij) ontsluierde |
(hij) ontsluiert | (hij) ontsluierde |
(wij) ontsluieren | (wij) ontsluierden |
(jullie) ontsluieren | (jullie) ontsluierden |
(gij) ontsluiert | (gij) ontsluierdet |
(zij) ontsluieren | (zij) ontsluierden |
Konjunktiv | |
Präsens | Präterium |
(dat ik) ontsluiere | (dat ik) ontsluierde |
(dat jij) ontsluiere | (dat jij) ontsluierde |
(dat hij) ontsluiere | (dat hij) ontsluierde |
(dat wij) ontsluieren | (dat wij) ontsluierden |
(dat jullie) ontsluieren | (dat jullie) ontsluierden |
(dat gij) ontsluieret | (dat gij) ontsluierdet |
(dat zij) ontsluieren | (dat zij) ontsluierden |
Imperativ | |
Einzahl/Mehrzahl | Mehrzahl |
ontsluier | ontsluiert |
Partizipien | |
Präsenspartizip | Perfektpartizip |
ontsluierend, ontsluierende | (hebben) ontsluierd |
Deutsch | entschleiern |
---|---|
Englisch | unveil |
Esperanto | senvualigi |
Portugiesisch | tirar o véu |