Wurdsoarte | tiidwurd |
---|---|
Ofbreking | in·ter·kon·sent·i |
Oantoanende foarm | |
---|---|
Notiid | interkonsentas |
Doetiid | interkonsentis |
Dantiid | interkonsentos |
Betingstfoarm | |
interkonsentus | |
hjittende foarm | |
interkonsentu |
Warbere mulwurden | |
---|---|
Notiid | interkonsentanta |
Doetiid | interkonsentinta |
Dantiid | interkonsentonta |
Dútsk | sich verständigen; übereinkommen; verabreden; vereinbaren; sich untereinander verständigen; absprechen |
---|---|
Frânsk | convenir |
Frysk | ôfprate |
Ingelsk | agree |
Italjaansk | accordarsi; convenire; pattuire |
Nederlânsk | afspreken; een schikking treffen; overeenkomen; het op een akkoordje gooien |
Poalsk | uzgodnić |
Sealterfrysk | fereenboarje; oumoakje; sik ferständigje |
Spaansk | convenir |
Taisk | ตกลง |
Tsjechysk | dohodnout se; ujednat |
Turksk | anlaşmak |