Prononciation | /ˈappralən/ |
---|---|
Parti du discours | verbe |
Indicatif | |
---|---|
Présent | Passé |
(ich) abpralle | (ich) abprallte |
(du) abprallst | (du) abpralltest |
(er) abprallt | (er) abprallte |
(wir) abprallen | (wir) abprallten |
(ihr) abprallt | (ihr) abpralltet |
(sie) abprallen | (sie) abprallten |
Subjonctif | |
Présent | Passé |
(ich) abpralle | (ich) abprallte |
(du) abprallest | (du) abpralltest |
(er) abpralle | (er) abprallte |
(wir) abprallen | (wir) abprallten |
(ihr) abprallet | (ihr) abpralltet |
(sie) abprallen | (sie) abprallten |
Impératif | |
(du) pralle ab | |
(ihr) abprallt | |
abprallen Sie | |
Participes | |
Participe présent | Participe passé |
abprallend | (sein) abgeprallt |
anglais | ricochet |
---|---|
espéranto | resalti |
français | rebondir |
frison occidental | ôfstuitsje |
frison saterland | stoitje |
néerlandais | aanslaan; afstuiten; opspringen; stuiten; terugspringen; afketsen |
suédois | studsa |